Olyckor...

Blev biten i armen av en häst i fredags. Inte så lite heller, fick åka till akuten och äter nu penicillin....

Det gör att jag började fundera lite på det här med olyckor och hur de uppkommer. Nu kan jag ju iofs bara tala för mig själv och hur mina olyckor och tillbud uppkommer. Det jag kommer fram till är att det i de allra flesta fallen handlar om rent slarv.
Som nu tex, jag var inte focuserad på vad jag gjorde och underskattade hästen vilket ledde till att den kunde "ta mig"!
När jag funderar på alla de saker som hänt under de sista 10 åren så beror de inte på att jag inte hade säkerhetsväst eller att jag saknade hjälm, inte heller berodde de på att hästen var farlig eller dum utan om min egen dumhet. Sen bidrog naturligtvis hästens beteende, men det var ändå JAG som lät den bete sig illa!
Så vad kan jag lära mig av detta?
Att jag måste vara mer med i matchen ibland och kanske tänka efter lite mer och inte vara så nonchalant?
Ja, tyvärr stämmer det nog, jag är min egen största fiende, inte hästen eller avsaknaden av säkerhetsprylar!
(Kan tillägga att jag alltid rider med hjälm, men säkerhetsväst har jag aldrig haft på mig! )

Är väl faktiskt så de flesta olyckor sker överlag? För det kan väl inte bara vara jag som är slarvig och alla andra har otur med hästarna?
HÄSTKUNSKAP kan nog bespara folk många olyckor...
Det vet man ju för man har ju sett en och annnan rysarhändelse där folk haft noll koll på vad de sysslat med och bara haft ren bond-tur att det gått bra! Usch...

jag har så svårt att inte säga till folk som beter sig farligt, jag han nästan liksom inte hålla mig. haha, senast härom dagen tvärnitade jag med bilen och vevade ner rutan och pratade med en "ponnypappa" som lindat grinskaftet 8 nvarv runt handen... BIG NO NO!! haha

Ibland blir man kanske uppfattad som en bitch i det läget, men jag tycker faktiskt att det är okej att påtala när någon gör nåt rent livsfarligt?
Eller?