Back in buisness

Har varit en lång vecka med kryssning till Riga, marknad och en tripp till örebro! (typ)

Lite bilder från Riga!

Riga!

Blir en snabbtur till Riga idag! Måste komma bort lite även fast sommaren inte blev som vi hade plannerat med arbete, trasiga (läs dyra) tänder och ännu trasigare (ännu dyrare) bilar som rasade! Blää...
Ska bli kul att se Riga, har aldrig haft nåt sug att åka, men nu blev det så och jag måste erkänna att jag e lite nyfiken!
Ska at med båda kamerorna så det blir lite bilder!!

Bjuder på lite sommar bilder sålänge:

Collage från Gotland. Blommorna är från botaniska trädgården i Visby

kanske inte bara sommar, men mest!

Blandade sjöbilder från Sörmland

Sommar på hög nivå!

Min fina kanin Stoffe som upplevde sin sista sommar förra året!

Häst nr 4

Häst nr 4 hette Mars och var ett svenskt halvblod e. Troll 660.

Troll 660

Mars köpte vi då vi fick ta bort Chanina. han kom ifrån min dåvarande gymnasieskola där han gick som lektionshäst. Han såldes för att han spände sig, blev svår och inte passade som lektionshäst!
Mars var en tuff häst som gick fram i alla lägen. Med facit i hand var han kanske lite svår för mig för flera av våra ridpass slutade i tårar då jag tyckte att jag inte var bra nog! (unga tjejer, suck)
Tyvärr fick jag sälja Mars då jag varken hade tid eller pengar när jag var 19 och plötsligt skulle betala själv!
Hörde att han fick nån sorts hjärntumör och fick avlivas ett par år senare... Synd!

Internetskvaller

Något som jag länge haft en åsikt om är "informationsspridning" på internet.

Folk verkar ju ha blivit precis hur korkade som helst sen internet kom... jag menar läser man nåt på nätet är det väl sant? Eller?? Nej, just det, klart det inte är svarar ni ju nu! Men...
När folk (jag väljer att generalisera lite för jag är fullt medveten om att det finns folk som inte går på allt) sen läser något, tex på facebook, nån blogg eller varför inte Aftonbladet så sväljer de det ju med hull och hår! iaf kan man tro det om vi ser hur den infon sedan sprids vidare av nämna folk.

Det här blir ju faktiskt lite farligt... Rykten sprids och ingen sänder en tanke till folket bakom, de som blir baktalade och sårade. Någon kanske får sitt liv sabbat!

ex 1: Någon skriver på sin blogg att "olle" slår sin ponny och att hans pappa är bög! Folk som aldrig träffat "olle" går igång som fan på detta. Börjar kanske fundera lite mer och kommer på att syrrans kompis faktiskt kanske nämnde en gång att "olle" sagt att hon var ful, då måste han ju vara en dryg jävel så då kan man ju kommentera det. Till slut finns det en massa "sanningar" om "olle" som cirkulerar på nätet tillgängliga till alla som vill läsa. Vid det här laget vet ju de flesta att "olle" är dryg, bortskämd och dessutom har en allmänt dryg familj...
Sn tror jag att flera fattar att inte ens hälften är sant men man VÄLJER ändå att gå igång på detta! varför? Avundsjuka? Att man har tråkigt? What? jag fattar det inte!

ex 2: Sofia som går i 7.an är sur på sin mattelärare, han är ganska ung och ser bra ut och Sofia är kanske lite förtjust i honom. han ger henne dock ingen speciell uppmärksamhet...
Sofia skriver både på sin blogg och på Facebook att han tafsat på henne, hennes kompisar håller med, ja de har ju sett detta! Hur det kan sluta tror jag alla fattar...

ex 3: Någon läser på facebook om en person i björkby som snor hundar. Han åker runt i en svart volvo och har ofta gul jacka. Sedan uppmanas alla att sprida detta vidare! (i värre fall lägger man ut folks telefonnr och påstår att de stulit nån hund eller liknande)

Självklart kan ju alla dessa exempel vara sanna, men då finns det väl ändå bättre metoder än att sprida runt detta och skapa dålig stämning på nätet? Eller??

Läste idag en blogg där en ung person uppmanade andra att sluta mobba de som har stora bloggar, och vet ni vad? Jag tycker verkligen att man ska ta intryck och tänka till lite! Inte vill man väl eg göra någon ledsen med det man skriver? Det kan ju också vara en person som på sin blogg/fb/ bilddagbok verkar stark och må bra men i själva verket mår riktigt piss! Värt att tänka lite extra på kanske?

Det tycker iaf jag!!

Att arbeta utomlands...

Jag har vid två längre tillfällen arbetat utomlands. Första gången var i Italien med travhästar.
Gården jag var då heter Scuderi Gina Biasuzzi och ligger i Mirano, ca en timme från Venedig.
Det började med att jag åkte dit för att praktisera när jag gick i 3an på gymnasiet.   Om man har sysslat nånting med trav så vet man vem Sören Nordin är. han var en av de största hästkarlar vi har haft i Sverige.
jag tyckte att det kunde vara en bra grej på merit listan att åka dit så jag skrev ett brev till honom och blev ganska så förvånad när han själv ringde upp. Visst fick jag komma!! Boende ordnades hos svensk stalltjej och resan påbörjades.

Just under den här tiden skedde det tydligen en massa mord på italienska tåg så mamma var väl inte såå impad av att jag skulle åka tåg själv, ingen italienska kunde jag heller (pizza, pasta osv räknas faktiskt inte) men kaxig som jag var var jag helt övertygat om att jag skulle klara mig på engelska...Där fick man ju tänka om! haha, de kunde inte ett ord, iaf inte dit jag åkte.

Jag skulle först flyga till Bologna, sen hitta stationen och ta tåget till Mestre, där byta tåg och åka till en liten håla som heter Dolo... Skulle kunna skriva en bok om den resan, men fram kom jag iaf!

De första dagarna i stallet var rätt snurriga, jag körde häst hela morgonen, sen var det siesta och sen lite fix. Efter typ 3 dar var man ju rätt less på att bara köra, haha de trodde väl inte jag var klok när jag sa att jag gott kunde skotta lite oxå!

Här är jag med Vespro som var 2 år på rundbanan. Jag tyckte själv att jag var ball som körde utan hjälm (ingen hade hjälm i Italien), idag vet man ju bättre!

Det var ett stort stall med säkert 100 hästar bara där, sen hade de uppfödning och unghäst filial på ett annat ställe. Man fick uppleva en hel del. jag fick härja ganska fritt och hade ett par hästar som jag red åt dem.
När sommaren kom fick jag vara kvar och jobba några månader, vär nog dör sammanlagt ett halvår.

Rakbanan

Det är ganska stor skillnad att jobba i ett stort stall i Italien jämfört med i Sverige.
Den mest markanta är nog enl mig arbetstiderna, där jobbar ju intensiva på morgonen och är sedan ledig på eftermiddagen, sen kommer du dit och jobbar 2-3 timmar till. Jag jobbade ca 7-11 11-16 ledig 16-17.30 jobba. Funkade bra, då man kunde bada mitt på dan tex (eller sova)
Hästhållningen är ju annorlunda, nu jobbbade vi nog en hel del efter Amerikansk standard men likväl skiljde det. De har mer medel och preparat än vad som tillåts i Sverige (kan ju vara ändra nu iofs), på det stora hela var det mindre "lulllull" och mer drstiska årgärder..
Träningen var annorlunda, de körde 2-3 heat och ganska ofta i sulky. Körde Sören var det oftast träning i sulky...

Här är Sören 81 år! (hästen är 2)

Sören bakom startbilen

Skötaren joggade och skrittade av sin häst efter all träning, här är jag bakom Vega LB

Hästarna joggades 6 varv de dagar de inte tränades, utöver det gick de väl en del i hagen, men joggningen var standard. En komisk sak var att hästarna joggades i rätvarv (fel håll) för Sören körde fort i det varvet och han var i princip blind, så alla skötarna körde åt samma håll så ingen skulle krocka.

Jag trivdes enormt bra där, man fick ju lära sig en hel del Italienska för hästskötarna var ju mest gubbar som inte kunde nåt annat språk.
Jag hade väl en och annan  åsikt om hur de hanterade vissa saker som man kanske gärna har när man e 18-19 år...haha, men jag upptäckte efter hand att deras särtt att sköta hästar fungerade bra det oxå!
Det var en del rätt roliga små skillnader tex inga skottkärror utan allt skit mockades ut utanför boxen och hämtades sen upp med traktor.

bajs utanför boxarna i väntan på traktorn

Stora stallet skiljde sig lite från de andra! Här körde ägaren in med sim porsche!



På det stora hela hade hästarna det riktigt bra, även om inte grejjerna alltid var nya och man inte hade nån rosa borste att borsta manen med (haha) så fick de bra mat och utevistelse i fina hagar. Alla hade gräs i sina hagar, även hingstarna...

Visst finns det idyll även i Italien. Här går Ursula Kramer och betar.

En av Italiens då bästa hästar Personal banner

Jag skulle rekomendera ungdomar som klarar att reda ut lite saker på egen hand (språk tex) och som är öppen för annan  hästhållnig (kom ihåg, mitt sätt ÄR INTE det enda sättet) att åka nåt år till Italien. Man kan ha hemska roligt där och en upplevelse får man garanterat!

Jag jobbade även i ett stall till nåt år senare men det är en helt annan historia...

Häst nr 3

Ja om vi ska gå i kronologisk ordning så dyker två små (nåja) flickor upp på plats 3!

Enita

e.Benito(new forest/arab)-Ekra e. Ekve (nordsvensk)

Enita var en D-ponny som dök upp hos oss redan som föl. Meningen var att min styvpappa skulle ha henne som nån sorts westernhäst och att mina småsyskon skulle ha henne sen...Hrm, ja det blev ju inte riktigt så utan det blev jag som pysslade med henne. med tiden red och körde jag in henne, vilket inte alltid var så lätt för det var en ganska viljestark dam, haha! 

Det var en riktigt rolig ponny, som jag än idag saknar och ångrar att vi inte kunde ha kvar.

Nätt och lätt fast ändå robust.

Tyvärr fanns det ingen tid för henne då jag åkte utomlands och jobbade direkt efter gymnasiet, så hon såldes! Lite trist för jag har ingen aning om vad det blev av henne...

Ekra

e. Ekve- Minns ej  (nordsvensk)

Ekra var alltså mamma till Enita. Eg var hon inte min, men jag hade henne som min i två år. grejen med Ekra var att hon enl ägaren blev tjuvbetäckt vid ca ett års ålder och därför stannat i växten... Hon var alltså ganska liten för att vara nordsvensk brukshäst, bara 140 cm.

Jag hade henne och red western på i två år. Det var en bussig häst som jag tyckte jättemycket om. Tyvärr ville han som ägde henne ha lite för mycket betalt för henne så någon annan köpte henne...

Enita i förgrunden, här höll vi på med inridning.
Mulle och Ekra bakom, observera att Mulle var en d-ponny på 146 cm och Ekra som är bruksnordis är alltså mindre!! haha Sööt..



Regnig och grå dag.

Idag är det sådär segt, har inget särskilt att göra (eller, joo, har ju massor att göra, men inget roligt) och vädret är trist!
Vi bestämde iaf att råda bot på det genom att gå på bio och se Pirates of the caribbean.
käner mig lite som en bionörd just nu för jag va¨r och såg Harry Potter för bara ett par dagar sen.

Tycker att harry Potter filmerna är bra, men har man läst böckerna så är det ju en helt annan sak. jag älskar böcker, för mig är det magiskt att läsa och skapa sig bilder i huvudet av det man läser. Ett undantag har jag dock och det är "Mannen som kunde tala med hästar", där är filmen riktigt jävla bra. kan ju bero på att det är en hästfilm?

Jag gillar hästfilmer, många av de som jag tycker om har fått dålig kritik, men jag har tyckt att de har varit riktigt bra. tex Seabiscuit, den fick ingen bra kritik alls, men är en favorit för mig.

En annan hästfilm är Hidalgo, den gråter man en skvätt till, likaså Black Beauty!

Letade lite på nätet och hittade ett gäng hästfilmer, en del kända, andra mindre kända...

Häst nr 2

På andra plats har vi Chanina, ett halvblodssto som vi komiskt nog köpte som sällskap till Mulle.
Eftersom Mulle inte fick hoppa dröjde det inte länge innan jag vågade mig över ett litet hinder med Chanina.
Efter ett tag vågade vi oss iväg på en liten klubbtävlign på ridskolan, haha, det var en L:E (alltså 80cm) som vi hasade oss runt. När mamma filmar hör man någon kommentera att "hästen är ju snäll iaf" och det var hon ju verkligen. Jag var alltså knappt elva år och red en häst som visserligen var liten, men iaf 155 cm. Vi hasade oss som sagt runt och resultatet blev en blå/gul rosett.

Under de följande åren gick vi från vår lilla L:E till att starta i MSV:A . Min lilla häst med dressyrstam spöade ofta de stora irländska importerna.
Vi var junior i klubbens DIV 1 lag i allsvenskan i flera år. Min lilla gumma, som hon ställde upp för mig, fast jag fick kämpa också. Hon stannde en del, så man fick rida ordentligt, inget åkande (iaf inte över L:C)

Hade tyvärr önskat ett bättre slut åt min fina häst. Hon blev dålig, tydligen nån förslitningsskada som kan ha berott på dålig uppfödning enl vet. Tiden gick och hon fick vara dålig längre äv vad jag idag hade tillåtit!
Man lär sig med tiden...

Tror det här var en L:B och vi kom 6.a...

Provridning, hade som sagt bra koll på det här med outfit!


Chanina
Chagall 455-Rockad-Ritzana

En del av hästarna i mitt liv...

Finns ganska många hästar som är och har varit speciella för mig, men kan presentera de som varit mina egna till att börja med,

1: Mulle-korsningsponny  146 cm
Mulle fick jag när jag var 10 år. Vi köpte honom från ridskolan jag red på då. Han var en sån där typisk ponny som inte alls ville bo på ridskola, han var lat och tjurig i spiltan. Jag var väl inte sådär superlyrisk över att jag fick just honom just för att han var stor, seg och lite elak.
De känslorna försvann ju dock fort då han kom hem till mig! Min fina ponny, kändes som en dröm.

Det blev många år av blod svett och tårar då Mulle eg var för stor och stark då, varje gång jag skulle försöka longera så tackade han för sig och stack.

När jag fick honom var han ganska sliten i framknäna så jag blev rådd av vet att inte hoppa honom så mycket, så han blev nån ssorts dressyrponny. Jag kämpade tappert, min tränare kämpade tappert, men det blev ingen dressyrstar för vår del.
Dock hade jag en bussig kompis som för det mesta ställde upp på galenskaperna vi utsatte honom för. En gång slängde vi på en vagn (hade ingen aning om han var inkörd) den drog han ju snällt, shit vilkan tur man hade när jag tänker efter! haha
Skulle kunna skriva en tjock bok om min kompis, som tyvärr inte finns mer... 28 år gammal gav benen upp på honom och han fick somna in stilla på gården där han bodde. Han avslitade sitt liv med att sluka en påse lösgodis och nåt kilo äpplen! Mulle visste hur man avslutade med stil liksom...haha

Ville ha en ponny med bläs, så jag fixade en ponny med bläs! haha

Hade precis fått honom. man hade bra feeling för stil och matchning då!

Puss!

Folksamlingar?

Har varit i på utflykt idag. Först till stan och sedan vidare ut till vaxholm. Var en helt okej tur, även om jag tycker att vaxholm hade lite väl dyra priser. men men, e man där så e man.

vaxholmsbåten

Ett gulligt fik i Vaxholm

Verkade vara hett med gamla cyklar med blommor i...

Kändes lite kul med en mack mitt i sjön!

Vaxholms kastell

Mogge busar med kanonerna...

Blev stor uppståndelse när en huggorm hittades

Vaxholm från ett annat perspektiv.

Själva vaxholm

Ett beteende som man ständig facineras över (eller iaf jag) är hur folk gör när de ska färdas med komunala medel. Alla vet väl att man låter folk kliva av/gå ut först innan man kan kliva på/gå in?
Man sitter väl inte och knarkar på ett tunnelbanetåg på bästa åktid bland barn och andra?
Man tvärstannar inte direkt när man gått ut/klivit av för då snubblar andra på en.
Man lägger inte sin väska på en hel plats då båten/tåget är fullt och gammla och barn bla får stå!
Man har inte smutsiga fötter på sätena...

Nu låter jag ju som värsta präktiga, men det är jag faktiskt inte, jag tycker bara att det vore smidigare att leva tillsammans med folk som tänker till lite!Det behöver ju inte bli löjligt liksom, menm lite mera hänsyn kunde folk nog ta, eller?

ps, alla de saker jag har beskrivit ovan hände oss idag...