En del av hästarna i mitt liv...

Finns ganska många hästar som är och har varit speciella för mig, men kan presentera de som varit mina egna till att börja med,

1: Mulle-korsningsponny  146 cm
Mulle fick jag när jag var 10 år. Vi köpte honom från ridskolan jag red på då. Han var en sån där typisk ponny som inte alls ville bo på ridskola, han var lat och tjurig i spiltan. Jag var väl inte sådär superlyrisk över att jag fick just honom just för att han var stor, seg och lite elak.
De känslorna försvann ju dock fort då han kom hem till mig! Min fina ponny, kändes som en dröm.

Det blev många år av blod svett och tårar då Mulle eg var för stor och stark då, varje gång jag skulle försöka longera så tackade han för sig och stack.

När jag fick honom var han ganska sliten i framknäna så jag blev rådd av vet att inte hoppa honom så mycket, så han blev nån ssorts dressyrponny. Jag kämpade tappert, min tränare kämpade tappert, men det blev ingen dressyrstar för vår del.
Dock hade jag en bussig kompis som för det mesta ställde upp på galenskaperna vi utsatte honom för. En gång slängde vi på en vagn (hade ingen aning om han var inkörd) den drog han ju snällt, shit vilkan tur man hade när jag tänker efter! haha
Skulle kunna skriva en tjock bok om min kompis, som tyvärr inte finns mer... 28 år gammal gav benen upp på honom och han fick somna in stilla på gården där han bodde. Han avslitade sitt liv med att sluka en påse lösgodis och nåt kilo äpplen! Mulle visste hur man avslutade med stil liksom...haha

Ville ha en ponny med bläs, så jag fixade en ponny med bläs! haha

Hade precis fått honom. man hade bra feeling för stil och matchning då!

Puss!